Anders Jakobsson

Underlagsman och bonde på Storkåge 4 , Granden, Skellefteå sn. Blev högst 63 år.

Äktenskap med Magdalena (Malin) Andersdotter

Noteringar

Anders Jakobsson. Underlagman i Västerbotten. Inte belagd som underlagman i samtida handlingar. Bosatt på Grande-godset i Kåge, Skellefteå sn. Nämnd i ett pergamentsbrev utfärdat av äbp Jacob Ulfsson 1507-02-28 i Skellefteå sn. Johannes Bureus: Anders Jacobsson i Kåghe, som fick h. Malin, gamble hr Anderses i Skellefta frilledotter, den Joh Magnus, Archep. Upsal. ächtade medh sit? bref. Hennes moder heet Gölugh och war ifrån Hälsingland. Hennes fader köpte Ao 1500 Kågehemman åt henne för 70 mk utaf en Stockholmsk Borgerska, Lars Botnekarls efterlefwerska hu Gunborg. Sedan utlöste han hennes son Påwel skrifware medh stilla penningar, nemblig 50 timber gråwärk, timbret? för 2 mk och 2 klippare för 28 mk Ao 1550. Källa: Johannes Bureus
Förste ägaren till Bureå 8 enligt Bureus. Källa: KF U.L. Skellefteå sn (1539-1650) s.398

BUREÄTTEN
Bure och Bureus, ofta kallat Bureätten eller Buresläkten, en grupp av närbefryndade släkter som antingen på mans- eller kvinnolinjen härstammar från en släkt i Bureå, och troligen har tagit sitt namn efter den byn. Släkten har frambringat flera i den svenska stormaktstidens kyrko- och lärdomshistoria framstående män, däribland runforskaren m.m. Johannes Bureus och kartografen Anders Bure, men är även känd för den legendbildning som på lös grund utvecklats kring släktens tidigare historia. Vissa avkomlingar har kallat sig Burman och en medlem har blivit adlad under namnet Burenskiöld. Även på spinnsidorna har ätten adlats, till exempel Graan.

1 Tidigaste i samtida källor belagda generationen
2 Fale Bure och de genealogiska konstruktionerna
3 Burelegendernas fortlevnad
4 Externa länkar

Tidigaste i samtida källor belagda generationen
Den förste i samtida källor belagda person av denna släkt är en Anders Jakobsson eller Anders Japson av Bure, som levde i början på 1500-talet. Denne påstås ha varit underlagman och nämns i ett brev från ärkebiskop Jakob Ulfsson daterat 28 februari 1507. Någon underlagman med det namnet har dock inte kunnat spåras i den annars ganska källtäta tiden från 1470-talet fram till 1520-talet. Namnet tycks syfta på byn Bure i Skellefteå sn. Hans dotter Anna Andersdotter Burea var gift med kyrkoherden i Skellefteå Anders Olai, från vilken de mest bekanta personerna med namnet Bure på mödernet härstammar. Den äldsta av Anders Olais döttrar, gift med kyrkoherden Thomas Mathiae, var mor till den lärde Johan Bureus, och en yngre, gift med kyrkoherden Engelbrecht Laurentii, var mor till Anders Bure, Jonas Bure och Olof Bure (se nedan) liksom till kyrkoherden på Gråmunkeholmen Lars Bure, vilka sålunda samtliga upptog sin mormors namn. Även en brorson till Engelbrecht, Strängnäsbiskopen Jacobus Zebråzynthius, lär ha kallat sig Bureus; säkert är att hans son burit detta namn. Anders, Olof och Jonas Bureus adlades under samma namn (Bure), men deras ätter är utdöda, den sista (Jonas' ätt) år 1892. Biskop Jacobus Zebråzynthius' son Nils Bureus adlades 1654 med namnet Burenskiöld, och även hans ätt är utgången.

Fale Bure och de genealogiska konstruktionerna
Under senare hälften av 1600-talet börjar namnet Fale Bure att förekomma hos de svenske historieskrivarna (Johannes Loccenius, Claudius Örnhielm med flera). Efter Erik den heliges död, heter det, reste sig norrlänningarna under anförande av Fale i Byrestad eller Fale Bure (båda dessa benämningar förekommer), tågade till Uppland och slog där konung Eriks mördare, den danske prinsen Magnus Henriksson. Falebron (Fålebron) nära Uppsala sades ha blivit uppkallad efter anföraren, antingen därför att han där stupat eller av någon annan orsak. Såsom källor anförs "gamla krönikor", ur vilka antikvarien Johan Bureus gjort dessa utdrag.

Något senare dyker berättelser om Fale hin unge, eller den yngre, upp. Han skall genom sina bragder helt och hållet ha ställt sin äldre namne i skuggan. Han härstammade från hälsingarnas forne konungar (om graden av hans släktskap med den äldre Fale var Bureus ej fullt säker) och bodde på Byrestad i Sköns socken i Medelpad. Under det så kallade slaget vid Älgarås (1205) påstås han ha räddat Erik, Knut Erikssons son, burit honom på sina armar till sin gård i Medelpad och sedan för större säkerhet skulle fört honom över till Norge. Jämte sin skyddsling återvände han, efter någon tids förlopp, från Norge, tog ånyo vägen över Norrland, där han uppviglade norrlänningarna mot Sverker Karlsson, och deltog slutligen i slagen vid Lena och Gestilren. Till belöning fick Fale av Erik Eriksson adligt märke (en krökt väpnad arm) och i förläning Medelpad, Jämtland och halva Ångermanland. Där nu Sköns kyrka ligger, lät han uppföra borgen Byresholm.

Denna berättelse hölls länge för fullgod av de svenske historieskrivarna. Såsom källor uppges, även för historien om Fale hin unge, handskrivna meddelanden av Johan Bureus. Från Fale hin unge skulle alla Burar härstamma. Släktledningen kan ses i den äldre utgåvan av Svenska adelns ättartaflor, utgiven av Gabriel Anrep. I den senare utkomna utgåvan, med Gustaf Elgenstierna som utgivare, är dessa släktled utmönstrade.

I samtida källor finns emellertid inga uppgifter som stöder allt detta. Berättelsen om den yngre Fale vimlar för övrigt av så påtagliga historiska misstag, att dess dom redan genom dem är fälld. Historieskrivare, med Carl Gustaf Nordin och Sven Lagerbring i spetsen, har ända sedan 1700-talets mitt ifrågasatt dessa berättelsers äkthet (jämför Thun, Vita Palmsköldii [1707]). Enligt Leonard Bygdéns artikel "Om ursprunget till den historiska myten om Fåle Bure", publicerad i Samlaren, årg. 11, 1890, kan myten ytterst härledas till en av Johannes Bureus upptecknad gammal sägen, knuten till en adlig gravsten från medeltiden, som ännu bevaras i Sköns kyrka i Medelpad och påstås blivit lagd över en Fardiaekn, i några gamla dokument kallad "Fardiaekn unge", ett namn, som genom förmedling av den i Medelpad förekommande namnformen Fardhe lätt övergått till Fale. Stenen torde dock vara från 1300-talet och något samband med Johannes Bureus släkt kan inte påvisas.

För att förstå hur en legendbildning av detta slag har uppkommit måste man sätta den i sitt historiska sammanhang. Det var under 1600- och 1700-talen inte ovanligt att ambitiösa personer "förbättrade" sin härstamning, och tillsammans med en outvecklad källkritisk metod kunde denna typ av genealogier föras vidare och ytterligare byggas ut genom gissningar och spekulationer. E. Vennberg skriver i SBL om Bureus konstruktion:

"Den mytiska Buregenealogien är alltså en kuriös ¿ och ganska typisk ¿ litterär produkt av vår senrenässans. Den är framsprungen ur författarens självkänsla och starka historiska intresse och har fått form och innehåll genom hans stort anlagda men diffusa och ometodiska forskningsansatser. Man får emellertid ej anse, att Bureus handlade medvetet bedrägligt. Tiden godtog ju i allmänhet traditionerna på ett annat sätt än vi och gjorde sig ofta de största mödor att bringa dem i samstämmighet med varandra och med kända fakta."
Johannes Bureus version byggdes på av hans efterföljare, däribland Nils Casström som 1746 ventilerade en dissertation i Uppsala "om den äldre och den yngre Fale Bures förtjänster om fosterlandet" (Dissertatio de utriusque Falonis Bure in patriam meritis).

En parallell legend om räddningen av en kungason finns i Norge, där de två birkebeinarna Torstein Skjevla och Skjervald Skrukka år 1205 skall ha räddat kungasonen Håkon Håkonsson undan de biskopstrogna baglerna, och fört honom upp till kung Inge i Nidaros. Det är intressant att denna händelse skall ha inträffat samma år som slaget vid Älgarås, och den därvid förknippade kungasonsräddningen.

Burelegendernas fortlevnad
De flesta av stormaktstidens skrytgenealogier och genealogiska förfalskningar har sedan länge utmönstrats ur den genealogiska litteraturen och glömts bort. Den så kallade Bureätten är här ett undantag, möjligen på grund av den stora mängd avkomlingar som släkten förefaller ha. Trots den påtagliga bristen på samtida källor och källkritiska släktforskares insatser, har dess uppgivna äldre genealogi fortsatt att spridas genom lokala släktforskarföreningars medlemsblad och på senare år även över Internet.

home.swipnet.se/leifbostrom/Buretankar.htm

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904¿1926. (Not)

Den här artikeln är hämtad från sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten

Personhistoria

Källor