Nils Svensson

Ägde Böle 10, Norrböle, Skellefteå sn 1599-1600.

Äktenskap med Karin Persdotter

Noteringar

År 1599 hade Nils Svensson 12 tunnors utsäde, 13 kor, 2 kvigor, 3 ungnöt, 1 tjur, 12 får, 6 unga får, 3 risbitar, 7 getter, 2 gamla svin, 2 unga svin, 2 hästar samt 40 lod silver.

År 1601 blev Nils Svensson mördad av sin svärmor, prostinnan Anna i Lövånger. Hon hade kommit ur sitt sinne och blivit "ovetta". Anna bad att dottern och mågen skulle komma till Lövånger. Hon hade sagt till gårdsfolket att "satan giver mig sådana tankar att jag blir bättre om jag slår ihjäl min måg. Nils Svensson blev flera gånger varnad att han skulle akta sig, men han skämtade bort hoten. "Jag vill väl akta mig, att en käring inte ska slå mig". I hemlighet hade Anna tagit en kniv i sin barm och där hon satt och pratade med Nils Svensson i prästgården, gav hon sin måg ett knivhugg i halsen så att han strax dog. Hustru Anna sprang snabbt till en sjö för att ta sitt liv men blev snabbt infångad. Hon sattes i förvar och försökte på alla sätt att begå självmord. Hon slutade senare att äta och dog av svält.

När Karl IX passerade Lövånger under sin resa tillbaka från Livland 1602 blev händelsen presenterad för honom. Han tillsatte en delegation som skulle utröna om Anna gjort dådet på egen hand eller om hon varit i maskopi med någon. I gruppen ingick markalken Otto Mörner, hovmästare Christoffer Skiednig, landsfogden Arvid Hindersson samt landsskrivren i Västerbotten, Abraham Staffansson. De förhörde Petrus Oestonis, Karin Persdotter, hennes barn samt drängar och pigor. Dessutom alla barn som fanns i prästgården när dråpet ägde rum. Alla menade att hustru Anna hade utfört dådet ensam. Petrus och Karin friades från alla misstankar ine bara av deras 12 värjomän men också av hela menigheten och de 12 nämndemännen. Målsägaren Ambrosius Andersson i Bureå, som var halvbror med Nils Svensson, gav då upp målet.

Källor:
(1) J. Nordlander, Norrl. saml. 6, s. 311.
(2) Herdaminnen Härnösands stift
(3) KF U.L. Skellefteå sn (1539-1650) 2 uppl. s.493-494

Personhistoria

Källor